Dramatiserade stadsvandringar 2025
Manus: Cissie Norén & Hans Qviström
Medverkande: Cissie Norén, Hans Qviström, Mats Qviström, Pontus Kinnander, Andrea Lampa/Emma Lotterberg
Kostym: Anne-Marie Jonsson
Scenografi och logistik: Håkan Brunosson
Koreografi: Cia Ronach
Musikarr: Olle Ronach
Raggarbil: Sören Östlund
Peugeot från 1909: Stora Malms och Katrineholms hembygdsförening
Samarbeten: Katrineholms kommun, Plus Katrineholm, Östgötateaterns kostymförråd, Katrinehomsrevyn, Kulturföreningen DUD, Katrineholm-Stora Malms hembygdsförening.
Sponrorer och möjliggörare: Katrineholms kommun, Sparbanksstiftelsen Sörmland, Heimstaden, Tegelstaden Bygg AB, Victoriahem, Hyreshuset, Sörmlands sparbank, KFAB.
Speldagar: 5/7, 6/7, 7/7, 19/7, 20/7 och 21/7. Helger kl 15.00 och måndagar kl 18.00. Start i järnvägsparken utanför stationshuset.
Tack vara våra möjliggörare är dramatiserade stadsvandringar gratis men stötta oss gärna du också genom att swisha ett frivilligt bidrag till föreningen: 123 659 26 38
Scen 1 - järnvägsparken Hotell Statt (1914)
Källarmästare Leonard Linden (1854-1919) var Katrineholms nöjespappa och drev järnvägshotellet med tillhörande restaurang efter Mamsell Hanna Andersson mellan åren 1897-1917.
Han beskrivs som en ståtlig man med väl vaxade mustascher och uppträdde som representant för samhället. Sommartid var han klädd i jaquette med vit väst och med en dagsfärsk blomma i knapphålet när han välkomnade de resande med tåg. Han bugade elegant och hälsade på franska om de kunde antas komma från utlandet och kunde bli hans kunder.
Linden arrangerade offentliga firanden av kungens namnsdag och födelsedag även när de kungliga inte var närvarande. Förtäring och speciella galadinéer med mat, dryck och underhållning ordnades i kungasalen.
Debaclet med fru Hilda Wermelin och stölden i rum 14 är helt sann och finns dokumenterat i Hembygdsföreningens årsskrift 1988 av domare Sturkell.
Scen 2 - järnvägsparken Kullbergska Huset (1957)
August Kullberg (1852-1913) sägs vara en av stadens grundare och kom till Katrineholm från Småland 1878. Han var grosshandlare och sålde bland annat den plog som tillverkades av Grönkvist mekaniska verkstad. Kullberg ”skänkte svensk plog åt svensk jord” och hade ett högt arbetstempo, vilket tärde på hälsan.
1904 stod Kullbergska Huset klart och det var modernt med både gasvärme och vattentoalett. 1913, efter en längre tids sjukdom och vistande på sanatorium i Stockholm, tar Kullberg livet av sig och hus och företag lämnas till fru Josefin och dottern Amy med make Olof Kullberg Mayer. Änkan och dottern skänkte staden 100 000kr för uppförandet av ett sjukhus i Katrineholm, det Kullbergska sjukhuset som enligt det ursprungliga gåvobrevet inte får ändra namn.
När även Amy dött 1957 hölls en riksomfattande auktion av husets inventarier. Svenska Dagbladet och Expressen var på plats, så även jordbrukaradel och antikvitetshandlare från Stockholm. Auktionen inbringade över 150 000kr och var den tidens största i landet. Det var rena ”auktionspsykosen” som Lagerkranz skrev i SD.
Scen 3 - Strömplan (1974)
Den i staden så omtalade butiken ”Krut-Kalles” startade 1898 av Fredrik Carlsson. Fredrik laddade gevär åt skyttegillet i ett skjul på gården och de sålde dynamit, knallhattar och stubintråd. Kunderna var främst jägare, fiskare och friluftsmänniskor. Sonen Alvar tog över butiken på Fredsgatan 20 på 1930-talet och utbudet utökades efter att Alvar fått överta ett övergivet lager med sportartiklar. På Krut-Kalles fick man god information om isdjup och tillgång på gädda och abborre i närbelägna vattendrag. I 54 år stod ”Krut-Kalle”, Alvar Carlsson, bakom disken.
Katrineholms SK var ett av landets bästa bandylag på 1960- och 70-talen. Herrarna vann SM-guld tre gånger (1969, 1970 och 1972). Det många kanske inte har koll på var att KSK:s damlag också de vann SM 1974 och 1975 och var i final sju år i rad! Carina Lloyd var bara 12 år när hon vann SM med KSK. Mamma Sonja spelade högerhalv och pappa Sigvard var tränare. Tjejerna var på undantag och fick speltid när herrarna var klara.
Ur Katrineholms-Kuriren ”för 50 år sen” 2021:
”Det blir SM-final i bandy i Katrineholm på lördag. Visserligen ”bara” när det gäller damernas SM-final, men i alla fall. KSK-damerna får nämligen spela omspelsmatch i SM-finalen. I söndags mötte de Göta som förmatch till herrarnas SM-final. Vid full tid var ställningen 2-2, och någon förlängning hann man inte med”.
Scen 4 - Gröna Kulle (1923)
Gustav Robert Grönkvist (1863-1925) var smed och uppfinnare och en mycket driven entreprenör. Hans mekaniska verkstad var en stor industri i Katrineholm och man tillverkade bland annat jordbruksmaskiner som sedan Kullberg & CO sålde. Grönkvist Mekaniska Werkstad (1891) tillverkade även kullager men hamnade i en patentkonflikt med SKF i Göteborg. Grönkvist stred för sitt engelska patent men SKF vann med det svenska och på så sätt kom storföretaget till Katrineholm.
Hos Grönkvist hade man det bra. Det stora fabrikshuset på Kungsgatan (nuvarande Lindengymnasiet) från 1913 var modernt med hissar, wc på varje våning, stora fönster och på taket planerade Grönkvist att anlägga en gräsmatta där arbetarna kunde vila på sina raster. Detta blev dock aldrig genomfört innan SKF tog över.
Gröna Kulle var Grönkvists privatbostad och stod färdigt 1902. Namnet är mycket svenskklingande och följde inte dåtidens populära bruk att sätta engelska ändelser på sina bostäder. Jämför hans bror Konrads ”Margrethehill”. Grönkvist köpte även Stora Djulö herrgård 1915 av hennes nåd Marie von Post och lät Gröna Kulle ingå i Stora Djulö AB. 1927 köpte Katrineholms stad huset och det har sedan dess varit stadshus.
Elisabeth Tamm (1880-1958) var av adlig börd och ärvde Fogelstad gods i Julita efter sin far 1905. Elisabeth var Sveriges första kvinnliga Kommunalnämndsordförande i dåvarande Julita kommun 1916–1920 och hon var en av de fem första kvinnorna i Sveriges riksdag (1921). Tamm var feminist och idégivare och medgrundare till Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925) samt medgrundare till tidningen Tidevarvet (1923–1939).
Elisabeth Tamm var mycket engagerad i sin gårds olika verksamheter och hade radikala tankar om jorden och djurhållningen och hon anställde exempelvis kvinnor i ladugården och hade till och med en kvinnlig ladugårdsförman. ”Jorden skulle uppfattas som en levande organism, vilken inte kunde bemästras med brutala mekaniska metoder”.
Tamm stödde helt praktiken inom Kvinnliga medborgarskolan att den skulle vara öppen för kvinnor från alla samhällsklasser. Tillsammans med pedagogen Honorine Hermelin, riksdagsledamoten Kerstin Hesselgren, läkaren Ada Nilsson och författaren Elin Wägner byggde de skolans ideologi att utbilda kvinnor så de inte bara fick en teoretisk utbildning utan också självförtroende, inspiration och mod.
Scen 5 - Gröna Kulle "engelska parken vid Svartbäcken" (1792)
Carl Hildebrandsson Uggla (1725-1803) var kammarherre, ledamot i vetenskapsakademien och ägare till Stora Djulö. Uggla var mycket historiskt intresserad och studerade i Uppsala innan han reste runt i Europa med sin informator, Johan Törner. Törner förblev Carls Ugglas vän hela livet.
Stora Djulö förvärvade han genom arv 1786 och man kan tänka sig att han vid åtskilliga möten med andra godsherrar, där det nog pratades friskt om sevärdheter och historiska lämningar, att han blev lite avundsjuk. På Djulö fanns nämligen inga fornlämningar att skryta med! Carl Uggla skapade då sina egna ”fornminnen” genom att anlägga en engelsk park med falska runstenar i Svartbäcken. Runt stenarna anlade han en större gravhög och flera mindre där han bland annat lät begrava sin hund.
Scen 6 - Springkällan (1977)
Irma Andersson (1914-1989) var Katrineholms mesta ”kultur-tant” under lång tid. Hon arbetade på stadsbiblioteket i över 40 år, var ledamot i stadsfullmäktige redan 1951 och hon var kulturnämndens förste ordförande från 1971. Många minns henne när hon gick mellan dåvarande konsthallen och biblioteket med tavlor i handen.
Irma var generös och anspråkslös och hennes motto var ”gör så gott du kan”. Hon brann för föreningslivet och framhöll att mycket är kultur, både inom konsten och sporten. Kultur är gemenskap. Trots sin anspråkslöshet drev hon frågan om kulturlokaler ganska hårt. Det är bra med idrottshallar men hon ville även ha lika bra lokaler för kultur.
Samma år som Irma dör invigs Kulturhuset Ängeln med konsthall, bibliotek, hörsal och café. Ängeln fick sitt namn och sin logotype från Änglahuset som låg på Drottninggatan. Författaren Kerstin Ekman är uppvuxen i Katrineholm och mellan åren 1974–1983 skrev Ekman en romansvit som inspirerats av Katrineholms utveckling från stationssamhälle vid stambanan till en modern industristad. I sviten ingår Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus. Den mindre parken mittemot Kulturhuset kallas Springkällan. Kulturhuset fick alltså namnet Ängeln efter Änglahuset på Drottninggatan där Ekmans farmor bott. Det revs i skiftet 1950-1960-talen och en av husets änglar bevarades och satt länge ovanför entrén till Kulturhuset.
Scen 7 - Torget "Raggarbacken" (1965)
Säger man “Raggarbacken” till en katrineholmare över 40 år får den något drömskt i blicken. Vid torget låg den och bilburna ungdomar har i alla tider kört “raggarrundan” här och det finns något väldigt nostalgiskt över den här platsen. Så mycket backe var det aldrig, högsta punkten låg 2,5 m över jord men ändå. Det blev stort rabalder och många upprörda känslor i staden när centrum skulle förnyas och Raggarbacken skulle rivas. Kanske hade protesterna vunnit om det inte var för att ett av husen i backen brann ner 1985 och hela kvarteret revs.
Katrineholm har även en lång historia inom konfektionsbranschen. Här på torget låg Heimer Westerbergs modehus i två våningar. Anna Axelsson grundade Axelssons modehus 1923, ett dammodehus som fanns i flera städer. På Drottninggatan här runt hörnet låg Hompes herrkläder, grundat av Holmfrid Hompe som började sälja kläder 1935.
Men det har tillverkats kläder också. Ljungströms Konfektion i Vingåker och i Katrineholm fanns Strands. Strands hade ett hundratal anställda och sydde främst kostymer och ytterkläder till herrar och gossar. Sen har vi gamla “Vadden” som sydde just axelvaddar. Den verksamheten dog ut i slutet av 1900-talet i takt med att modet ändrades.
När Ljungströms tog över verksamheten hade Hulda Larsson, 71 år och knapphålssömmerska sytt hela 10 miljoner knapphål.
Scen 8 - Godsmagasinet Badhuset (1934)
Det nya badhuset på Hantverkargatan invigdes 1934. Tage Danielsson var badmästare och ansåg att det var mycket pampigt och motsvarade de krav som kunde ställas på en badinrättning då förtiden. Bassängen var 16 m lång och räckte väl till för allmänheten tyckte Danielsson, trots att simklubben ansåg den för kort. Bassängen hade dessutom rening och reningsverket sköttes av maskinisten ”Badar-Anders”. Ett bad kostade 50 öre på vardagar och 75 öre på lördagar. Danielsson ritade även ett varmluftskåp, ett bastuskåp, som kunde ge extra krydda till badbesöket. Skåpet var efter en idé från kurorten i Ramlösa och byggdes av en katrineholmare.
Skolklasser bytte om på läktaren där det fanns skåp och busiga ungdomar kunde emellanåt hoppa direkt ner i bassängen därifrån men då blev de avstängda om Danielsson såg dem. På andra våningen fanns ett massagerum med utsikt över stadsparken.
Notera att det gamla badhuset, som var från 1897 och låg i korsningen Drottninggatan/Djulögatan, också var en tvättinrättning. Det hade en ”bassäng” på 1,5 -2,5 m och någon rening fanns inte utan vattnet byttes bara med jämna mellanrum.
Scen 9 - Godsmagasinet Beredskap (1954)
Efter andra världskrigets slut 1945 gick det bra för Sverige som lyckats hålla sig neutrala i kriget. Här hade inget bombats, inga järnvägar sprängts och industrin blomstrade. Men rädslan för kriget fanns och en civil beredskap byggdes upp. Nere i berget under Gröna Kulle finns ett fortfarande helt fungerande skyddsrum som stod klart 1957 och var ett av Sveriges 14 första fullträffsäkra skyddsrum.
Skyddsrummet konstruerades för att skydda mot alla sorters konventionella, biologiska och kemiska vapen. Det utestänger gas och radio-aktivt nedfall och kan därför även användas för evakuering vid en stor brand. De två stora hallarna ligger cirka 20 meter under markytan. Här finns plats för 300 personer med sovplatser på golvet till alla. För en kortare tid får fler människor plats.
Skyddsrummet har eget elverk och egen vatten- och avloppsanläggning. Det underhålls kontinuerligt och kan fortfarande användas. Med högsta beredskap kan människor klara sig här inne i tre dygn.
Källor: Katrineholmsböckerna av Hilding Hjelmberg (1977-79), Katrineholmsböckerna utgivna av Katrineholms Kommun (2004), Katrineholm-Stora Malms hembygdsförenings årsskrifter, Katrineholms-Kurirens arkiv, Sörmlands museum och flera katrineholmares egna upplevelser och minnen.